Min söta lilla 4-åring (snart 4 år) är oftast glad och full av energi. Men, precis som alla 4-åringar så har hon ibland ett fruktansvärt humör som kan skrämma vem som helst. Idag visade hon prov på det fruktansvärda humöret när jag skulle lämna barnen på dagis.
Vi måste gå en liten bit från parkeringen fram till dörren in på dagis. Oftast är det svårt att få med barnen, för de måste bara stanna och hoppa i den pölen, eller plocka upp den pinnen, eller gå just den lilla omvägen... listan kan göras oändlig. Idag hade Axel och jag hunnit in på dagis, men Elsa strosade så lungt utanför och vägrade följa med in. Hon skulle bara... Till slut lyfte jag upp henne och bar in henne. Det resulterade i att Elsa lade sig på golvet och illvrålade. Jag såg framför mig hur lyckat detta skulle bli, men jag satte mig på huk, och i bästa Jesper Juul-anda bekräftade jag hennes känslor: "Jag förstår att du är arg nu." Sedan sade jag till henne att hon kunde välja mellan att fortsätta vara arg eller bli glad och ta av sig ytterkläderna.
Mycket förvånad, och glad, blev jag när Elsa ställde sig upp och valde att bli glad istället. Sedan var bråket glömt. Gullunge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar