27/1-10 Back on track

Så var man tillbaka på jobbet igen efter värsta helgen någonsin (känns det som i alla fall). Barnen är i skolan och på dagis. De är i alla fall förvånansvärt pigga. Det är bara Andreas och jag som fortfarande känner oss rätt så urlakade.

Andreas skulle jobba i utbygget hela dagen idag. Golvet börjar bli färdigt för att "klinkras" och sedan är det bara att få in varmvattenberedaren där. Sedan kan vi äntligen koppla in vattnet i huset igen och det innebär att vi äntligen kan få tvättmaskinen på plats (och inte behöva springa över till farmor varje gång vi måste tvätta, vilket är ofta). Sedan är det "bara" att lägga klinkers och kakel i badrummet, få duschen på plats, alla möbler i badrummet och tvättstugan på plats... ja, har vi tur så är det här projektet i hamn när våren kommer...

26/1-10 BLÄ!

Vilken hemks helg och början på veckan :-( Natten till lördagen kräktes Axel. Maginfluensa. Inte skoj. Han hade jättehög feber hela dagen och mådde dåligt.

På söndagseftermiddagen började vi andra i familjen känna oss rätt så säkra. Hade vi inte fått det nu så skulle vi inte få det. Trodde vi ja. På kvällen började jag må lite illa och känna mig allmänt dålig. Jag lade mig tidigt. Senare på kvällen vaknade jag av att Andreas duschade Elsa, som hade kräkts ner hela sin säng. Efter det började Andreas att må dåligt också :-( Och så var karusellen igång.

Det bästa med maginfluensa är ändå att det går över rätt så fort. Nu mår vi alla skapligt bra och jag ska gå till jobbet imorgon. Axel är i skolan idag, så vi är back on track igen. Skönt.

21/1-10 Värsta tjejveckan

I tisdags träffade jag mina tjejkompisar i Kisa. Mycket trevligt prat, god mat och allmänt skoj. Ikväll ska jag träffa några andra tjejkompisar i Vimmerby. Fika, mysigt och trevligt prat. Imorgon ska jag träffa ett annat tjejgäng i Vimmerby och gå ut och äta. Också väldigt skoj med mys och trevligt prat. Men kan man få en överdos av "tjejträffar"? Nej, jag tror inte det.

Däremot känns det lite trist att vara borta hemifrån tre kvällar samma vecka. Andreas och jag hinner knappt att träffas (särskilt som han också jobbade dygn igår). Men vi får väl ta igen det i helgen istället. Imorgon är vi lediga samtidigt också, men han måste väl hålla på och bygga i pannrummet. Jag undrar verkligen när det ska bli klart. Det känns som aldrig. Blä. Vill bara ha tillbaka badrummet på nedervåningen och så vill jag kunna duscha utan att samtidigt behöva räkna sekunderna tills varmvattnet tar slut.

16/1-10 Känner mig usel :-(

Igår var Axel och fick sin andra spruta. Det i sig var verkligen inte en rolig upplevelse. Han var så rädd för den där sprutan att han grät i klassrummet när jag hämtade honom efter skolan. Hans fröken sade att han hade varit väldigt tyst och inte alls lika mycket med som han brukar vara. Det krävdes en hel del övertalning (läs mutor) innan jag ens lyckades få med honom till sjuksyster. Väl där var det över rätt så fort, men det är inte skoj när två personer får hålla honom medan en tredje sticker honom i armen. Det kom tårar i mina ögon också. Usch. Det kändes inte alls bra. Men när det väl var över skrattade Axel och undrade vad det var han hade varit så rädd för, eftersom han knappt kände något alls.

Idag var det fotbollsträning och Axel åkte med dit, om än ganska motvilligt. Han sade att han hade ont i huvudet och att han frös. Men han hade ingen feber, så vi åkte i alla fall. Han sade ömsom att han ville och ömsom att han ville vara hemma, så jag tyckte att det var bäst att åka i alla fall. (Annars kan det bli ramaskri när han inser att han har missat träningen.) Han var med på den första övningen, men sprang inte alls runt som han brukar. Vid den andra övningen ville han sätta sig och vila. När han inte ville vara med på den tredje övningen heller gick jag och pratade med honom. Han kändes jättevarm då, men sade att han frös. Så vi åkte hem och hemma kunde vi konstatera att han hade nästan 39 graders feber.

Ja, dessa två dagar har jag verkligen känt mig som en usel mamma till Axel. Först tvingar jag honom att ta spruta fast han är jätterädd och sedan skjutsar jag iväg honom på fotbollsträning fast han har feber. Men jag visste faktiskt inte innan att han hade feber, för innan träningen visade termometern 36.8.

Ja, ja. Nu sitter han med syrran framför TV:n och slöar lite.

3/1-10 Snart jobb igen

På torsdag är det dags att börja jobba igen. Usch, jag vill inte. Jag vill bara vara hemma och njuta av att vara ledig. Men det är väl inte mycket att göra åt. Som tur är så är det bara studiedag på torsdag och på fredag är jag ledig. Sedan börjar allvaret på måndag då det är samma gamla vanliga lunk av lektioner, prov att rätta, arbeten att bedöma... You name it.

Imorgon hoppas jag att snickarna kommer igen och fortsätter med sitt jobb. Det börjar kännas skirtrist att bara ha en varmvattenberedare på 30 liter. Man måste verkligen planera sitt duschande och se till så att ingen har duschat precis innan, för då blir det iskallt när man står intvålad och med schampoo i håret. Inte så mycket mer att göra än att duscha av sig i isande vatten.

Imorgon är vi i alla fall fortfarande lediga. Inte Andreas, men jag och barnen. Axel ska ha en kompis här imorgon, så de kommer nog att sköta sig själva rätt så bra. Jag tänkte att Elsa och jag skulle baka bröd. Ja, ja. Tillbaka till vardagen. Det är väl bara att vänja sig. Nästa ledighet är sportlovet - åtta veckor härifrån... Då blir det Sälen.