Söndagen lunkar på i sakta mak. Andreas är ute i skogen och rastar sig själv (jagar). Han blir alltid på dåligt humör de sista veckorna i januari när jaktsäsongen går mot sitt slut. Utrop som: "Jag har ju inte hunnit jaga NÅGONTING den här säsongen" har jag hört till leda i alltför många år nu. Det är som om han blir förvånad varje år att: "VA, är det januari nu?" Nu har han dessutom varit sjuk, Lotha har varit dålig och inte kunnat jaga lika mycket som hon brukar och till råga på allt har han en hemsk fru som muttrar lite om att det skulle vara skoj att hitta på något hela familjen någon gång också. "Ja, men inte nu i januari", blir svaret då...
Han är i alla fall ute nu och "njuter" i duggregnet och leran. Jag kan bara inte förstå mig på hans intresse. Det går inte. Nu är det bara en vecka kvar. Sedan får jag stå ut med suckar och stön i några veckor till för att det är så långt kvar till hösten och sedan kan han kanske börja fokusera på sådant som JAG och BARNEN tycker är lite roligare.
Jimmy funderar på om vi ska skaffa hund och han ska börja jaga. Ska nog göra allt jag kan för att inte uppmuntra några sånna idéer helt enkelt;-)
SvaraRaderaJa, det är ju rätt så tidskrävande... Fast hundarna är trevligt att ha :-)
SvaraRadera