I torsdags fick Gröna Lund finbesök av familjen Ydringer. Vi hade ett mycket lyckat besök med många, många, många karusellåk. Vi gick och gick hela dagen, men barnen klagade minsann inte. Solen sken på oss, men det kändes inte så varmt som jag var rädd för att det skulle göra. Perfekt med andra ord :-)
Det bästa åket var Kvasten, enligt barnen (och oss vuxna också). En berg- och dalbana där man satt i en stol som hängde under själva banan. Jag hade inte med min bra kamera utan tog kort med Axels lilla kamera, därav inte så bra kvalitet på "fartkoret" ovan. Tätt efter i popularitet kom den nya träbanan Twister. När vi åkt den hoppade Elsa upp och ner och skrek "igen, igen, igen".
Glassen var god och lyckan blev total när Axel spelade på ett chokladhjul och faktiskt vann 2 kilo Toblerone. Vi har numera kylen full av choklad.
Att åka tunnelbana var också populärt hos barnen. De började snart känna igen stationsnamnen. "Mamma, varför åker vi alltid till Slussen?" Ja, bra fråga... Ett trauma skedde dock i tunnelbanan. Vi var på T-stationen och skulle åka till Karlaplan. Det var mycket folk som klev av och mycket folk som klev på. Jag och Axel kom på tåget och när jag vände mig om hade dörrarna stängts - med Andreas och Elsa utanför. Elsa blev jätteledsen och började gråta och tåget rullade iväg. Det var inte mycket att göra, så Axel och jag satte oss mittemot två damer som bara stirrade på mig. "Vad lugn du är," sade de. "Ditt barn blev ju kvar på perrongen." Jovisst, men hon var ju med sin pappa, så det var ju inte så hemskt.
På fredagen besökte vi Tekniska museumet. Inte någon hit enligt mig och Andreas, men barnen tyckte det var skoj, så det blev en bra avslutning på snabbvisiten i storstaden. Och för er som känner min dotter - nu pratar hon ännu mer stockholmska ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar