Axel var på fotbollsskola idag, Andreas jobbade och jag åkte med Elsa till Vimmerby för att handla och göra lite ärenden. När pappa hade lunch åkte vi upp och hälsade på honom också. Det var så länge sedan vi sågs och Elsa ville hälsa på morfar.
I alla fall började pappa och jag prata om mamma och hur det var förr. Det är skönt att prata om henne och hålla det hon gjorde och stod för levande. När jag åkte därifrån kom det en sådan vansinnig sorg över mig. Det är så jävla orättvist. Varför fick inte min mamma leva och finnas kvar för alla oss som behöver henne? Hennes barnbarn får växa upp utan mormor och farmor. Hon var en sådan viktig person och gjorde så stor skillnad i livet. Varför? Jag saknar henne så det värker i kroppen rent fysiskt. Jag behöver henne fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar