Igår var det Katarinadagen. Både jag och Elsa hade namnsdag. Min mamma hette också Katarina i andranamn och när jag var liten var det alltid tradition att vi fick våra adventskalendrar på Katarinadagarn, samt ett kilo clementiner. Då var det oftast de första clementinerna för året och det var såååå gott.
Elsa och Axel fick sina adventskalendrar igår också. Varsin TV-kalender och varsin chokladkalender. Det blev inga clementiner, men däremot fick de varsin ny stjärtlapp. Jag, å andra sidan, fick ingenting. Min käre man brukar alltid (läs ibland) köpa Lions julkalender, men inte i år. Min far brukar heller aldrig glömma Katarinadagen, men inte ens ett telefonsamtal :-( Ja, ja. Det är väl inte lika viktigt ju äldre man blir.
Ikväll är det stort galej i alla fall. Axel ska ha övernattningskompis hemma. Han följer med bussen hem efter skolan och så ska han sova över. Grabbarna har längtat sig galna efter den här kvällen sedan det bestämdes. Elsa pussade jag godnatt när jag lämnde henne på dagis i morse. Hon ska nämligen bli hämtad av sin kompis mamma och så ska hon få sova över där. Spännande, spännande. Hon har aldrig sovit hos någon kompis förut och Axel har aldrig haft någon kompis som sover över tidigare heller. Vi får väl se när våra barn somnar ikväll.
Present på namnsdagen i efterhand och födelsedagen i förskott. Drar man ett genomsnitt så blir det nog ganska bra eller?????
SvaraRadera