För 7 år sedan föddes den finaste pojken någon förälder kan önska sig - vår son Axel.Imorse vaknade han redan 05.20 och undrade om det inte var dags att gå upp snart. Jag minns den där spända förväntan man hade inför sin födelsedag när man var liten. Man bara låg och väntade och väntade på att övriga familjen äntligen skulle komma in på morgonen. Jag brukade höra hur de stökade ute i köket och det dröjde alltid en evighet innan det var dags. Precis så var det för Axel idag. Men tillslut kom vi in och sjöng för honom (och han låtsades faktiskt att han låg och sov).
Det blev lite olika paket, men bäst var nog ändå kameran. Den har gått varm hela dagen och lyckan var verkligen gjord när han insåg att man kunde filma med den också.
Grattis min söta, rara pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar