16/1-10 Känner mig usel :-(

Igår var Axel och fick sin andra spruta. Det i sig var verkligen inte en rolig upplevelse. Han var så rädd för den där sprutan att han grät i klassrummet när jag hämtade honom efter skolan. Hans fröken sade att han hade varit väldigt tyst och inte alls lika mycket med som han brukar vara. Det krävdes en hel del övertalning (läs mutor) innan jag ens lyckades få med honom till sjuksyster. Väl där var det över rätt så fort, men det är inte skoj när två personer får hålla honom medan en tredje sticker honom i armen. Det kom tårar i mina ögon också. Usch. Det kändes inte alls bra. Men när det väl var över skrattade Axel och undrade vad det var han hade varit så rädd för, eftersom han knappt kände något alls.

Idag var det fotbollsträning och Axel åkte med dit, om än ganska motvilligt. Han sade att han hade ont i huvudet och att han frös. Men han hade ingen feber, så vi åkte i alla fall. Han sade ömsom att han ville och ömsom att han ville vara hemma, så jag tyckte att det var bäst att åka i alla fall. (Annars kan det bli ramaskri när han inser att han har missat träningen.) Han var med på den första övningen, men sprang inte alls runt som han brukar. Vid den andra övningen ville han sätta sig och vila. När han inte ville vara med på den tredje övningen heller gick jag och pratade med honom. Han kändes jättevarm då, men sade att han frös. Så vi åkte hem och hemma kunde vi konstatera att han hade nästan 39 graders feber.

Ja, dessa två dagar har jag verkligen känt mig som en usel mamma till Axel. Först tvingar jag honom att ta spruta fast han är jätterädd och sedan skjutsar jag iväg honom på fotbollsträning fast han har feber. Men jag visste faktiskt inte innan att han hade feber, för innan träningen visade termometern 36.8.

Ja, ja. Nu sitter han med syrran framför TV:n och slöar lite.