Igår var det begravning av min farmor. Det var rätt så jobbigt. Det jobbigaste var att se min faster, hur vansinnigt ledsen hon var. Hon kunde knappt säga sina sista ord framme vid kistan, när hon skulle lägga rosen på. Mina tårar bara rann. Musiken var jättefin och det var så bra musik att sitta och minnas farmor till. Dumma jag hade bara glömt att ta med mig näsdukar. Inte så smart. Men det gick det också.
Tyvärr var inte Andreas och Elsa med. På morgonen när vi skulle göra oss iordning fick Elsa jätteont i magen. Hon var väldigt lös i magen och orkade ingenting, utan bara låg och såg blek ut. Och så kräktes hon. Då var det rätt så lätt att ta beslutet att hon och Andreas fick stanna hemma. Men Axel följde med mig och det var jätteskönt. Det hade inte varit skoj att vara helt och hållet ensam. Alla andra hade ju sina familjer. Alla kusinerna och deras barn och även pappa och alla hans syskon - de var ju tillsammans. Hade inte jag haft Axel med mig hade jag känt mig väldigt ensam.
Elsas magont höll i sig hela dagen och natten, men hon kräktes inte mer. Hon tappade heller inte matlusten något särskilt. Igår åt hon tydligen sex köttbullar till lunch. Idag har hon ätit en rejäl frukost och sitter med sitt lördagsgodis nu. Därför tror jag inte att det var någon maginfluensa utan någon annan magåkomma. Vi chansar dock inte, utan har ställt in helgens aktiviteter och håller oss bara hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar